ÄLSKA ERA
OVÄNNER
– OCH HATA
ERA FIENDER?
Ickevåld och pacifism i Jesu
efterföljd
Låt oss gå rakt på sak: Våld går ut på att göra illa en annan människa, att skada, plåga och kanske till och med döda en annan människa. Våld ger människor skador och men för livet, ja, det ger människor kortare liv, och det leder till hämndbegär och hat. Våld sårar, skrämmer och förnedrar.
Krig är inte något annat än välorganiserat, systematiskt massdödande. Det hela går ut på att med bäst effekt utrota så många människoliv som möjligt – helst med så liten kostnad som möjligt. Går man med i armén ställer man sig i dödens tjänst, du formas till att vilja döda, du tränas till att döda, och om det blir krig så kommer du förmodligen att döda.
Inget av detta är förenligt med Kristi lära om ovillkorlig kärlek till alla människor, läran om förlåtelse, nåd och barmhärtighet som flödar ut ur en tills man hamnar på ett kors. Att älska sina fiender är svårt att förena med att döda dem, att vända andra kinden till är inte en särskilt smart strategi för självförsvar, att förlora sitt liv för att finna det låter inte som en bra plan för nationell säkerhet, och att ge liv till människor går knappast hand i hand med att döda människor. Ett kors må ha liknande form som ett svärd, men medan den senares syfte är att döda är den förras syfte att låta sig själv dödas för andras skull.
Ingen (nåja, nästan ingen) tycker att våld och krig är något
positivt och gott i sig, men de flesta anser att det ibland är nödvändigt för
att hindra att något ännu värre skall inträffa. Är det inte hemskt att något så
avskyvärt som våld och krig är nödvändigt för ett liv i denna värld? Vore det
inte underbart om Gud öppnade en väg ut så att vi inte behöver slå, skada och
döda folk?
Jo, och de glada
nyheterna är att Han redan har gjort det! Han ger oss alla av sin Heliga Ande
när vi kommer till tro på Honom, så att vi kan älska istället för att hata, och
hela istället för att skada. Han har gett oss en plats i Sitt eviga Rike, så
därför behöver vi inte vara rädda för att dö, och vi behöver inte döda andra
för att slippa dö. För Han har gjort så att döden är porten till Livet, och så att
korset är porten till Evigheten. Därför kan vi med den Helige Andes hjälp ständigt
älska och förlåta människor utan att oroa oss för att dödas av dem. Gud har
gett oss liv, evigt liv, och döden har ingen makt över oss längre. Därför kan
vi ge vidare liv till alla andra, utan att behöva döda dem. Är det inte
underbart? Är det inte ett Evangelium?
Här är lite texter om det hela:
Bergspredikan och ocivil kärlek