Nya Testamentets soldater

Men soldaterna i Nya Testamentet då? Om det är fel för en kristen att vara soldat, borde ingen ha påpekat det för dem? Men nej, här går Jesus och apostlarna omkring och bejakar soldaternas dödande genom att inte kritisera deras jobb. Detta måste betyda att en kristen får vara soldat och hata sina fiender.

Det finns tre personer som man brukar peka på när man driver detta argument: Johannes Döparen, Jesus Kristus och Simon Petrus.

   I Lukas 3 kommer soldater fram till Johannes och frågar vad de skall göra. Allt han svarar är: ”Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!” Alltså accepterar han deras jobb (även fast det är svårt att kriga utan att våldföra sig på någon). Jesus möter också en soldat (Matt 8:5-13) vars tjänare Han helar. Han ger soldaten inte alls någon kritik för hans yrke utan säger bara att han har stark tro, eftersom han trodde att Jesus hade kraft att hela utan att ens röra vid den sjuke. Alltså accepterar Jesus hans jobb. Petrus möter en officer, Kornelius, i Apg 10. Efter en syn predikar han Evangeliet till Kornelius och hans hem, och de blir alla frälsta och även andedöpta. Men Petrus nämner inget om Kornelius jobb, alltså accepterar han det.

För det första utspelade sig detta under Pax Romana, Romarriket befann sig i ett (ovanligt) fredstillstånd. Under antiken fanns inte polisyrket, utan soldater hade rollen som poliser, särskilt i fredstid (ett tydligt exempel på detta är när Paulus blir fängslad i Apg 21-28). Det soldaterna sysslade med under denna tid var alltså inte i huvudsak att döda folk.

För det andra har alla dessa texter egentligen ett annat syfte än att förbjuda det militära yrket för kristna. Man upptäcker när man väl har fyllts med Helig Ande att man helt enkelt inte kan döda folk längre. Det militära yrket kommer att bli en självklar omöjlighet när man väl blivit kristen. Men dessa texter har andra budskap, främst genom att soldater är Nya Testamentets ”prototyp” för hedningar.

   Sammanhanget för Johannes-texten är:

Folket frågade honom: "Vad skall vi då göra?" Han svarade dem: "Den som har två livklädnader skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt." Det kom också publikaner för att bli döpta, och de frågade honom: "Mästare, vad skall vi göra?" Han svarade dem: "Kräv inte mer än vad som är fastställt." Även soldater frågade honom: "Och vi, vad skall vi göra?" Han svarade dem: "Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!" (Luk 3:10-14)

Det finns ett tydligt mönster i det som Johannes predikar: ekonomisk utjämning. Med omvändelse kommer omdistribuering, om vi verkligen ångrar oss visar vi det genom kärlek till vår nästa. Och det är en handling som innefattar allt från ”vanligt” folk till syndare till hedningar. Naturligtvis är det inte allt man skall göra som nyomvänd, men en god början. Och det var nog detta Johannes’ undervisning kretsade kring. Om Lukas skulle skriva ner allt vad Johannes gjorde och sade skulle kapitel 3 bli väldigt långt, och fokus skulle tas från Jesus. Visst skulle det vara intressant att veta vad Johannes pysslade med där i öknen, men det får vänta till en annan gång. Vi kan fråga när vi träffar honom.

Budskapet i de två andra texterna är att Evangeliet ges även till dem som är hedningar.

När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: ”Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro.” (Matt 8:10)

Petrus sade till dem: ”Ni vet att det är förbjudet för en jude att umgås med en hedning eller besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall kalla någon människa ohelig eller oren.” (Apg 10:28)

Att ingen kritiserar soldaternas yrke i texten betyder inte att de aldrig gjorde det, bara att det inte tillhör sammanhanget just där.

   Jesus mötte romerska tullindrivare, publikaner, som Han kallar att följa Honom. Jesus kritiserar inte deras jobb, även fast det innebar stor korruption och girighet. Jesus mötte flera hedningar som måste ha dyrkat avgudar (det är ju själva definitionen av hedning enligt judiskt språkbruk). Ingenstans står det att de slutade dyrka avgudar efter att de blev kristna, alltså gjorde de inte det. Likaså slutade inte Simon seloten att planera revolution mot romarna, de omvända fariséerna slutade inte att kritisera Jesus och de prostituerade flickorna slutade inte med prostitution. Annars hade det ju stått det!

Att syndare blir födda på nytt av nåd in i ett liv där de följer Jesus tas upp i massa andra texter, och är en självklarhet. I den första kyrkan var kristendom och fiendekärlek inte två olika saker, blev du kristen fick du ta del av missionsbefallningen att ge liv till alla människor och därmed inte döda dem. Att bli kristen innebar inte bara att anamma en viss sorts tro utan en viss sorts liv, ett liv som inte är anpassat efter denna världen utan som leds av den Helige Ande, ett liv i fullkomlig kärlek som aldrig tar slut. Att bli kristen var att få del av detta liv och börja ge vidare det till andra, och en sådan livsstil utesluter vissa saker, exempelvis dödande. Jag har ofta hört att Bibeln, och särskilt Bergspredikan, är moralistisk och avgränsande och bara förbjuder en att göra saker. Men Bibeln visar på en alternativ livsstil som går ut på att ständigt älska Gud av hela ens hjärta och att älska sin nästa som sig själv… och då är det naturligt att hatande av Gud och nästan inte hör samman med den livsstilen. Så om soldaterna Johannes mötte blev kristna förstod de efter ett tag att dödande inte hör samman med livgivande.