Den tredje vägen

Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: "Här är vägen, gå på den." (Jes 30:21)

   Många gånger har jag hört ”Av två onda ting måste man välja det minst onda”. Det är faktiskt roten till all daglig kristen (och okristen) krigsförespråkning, eftersom krig ses som en nödvändig lösning som är rättfärdig så länge det inte finns en annan utväg. Det lilla ordspråket kan låta klokt i världens öron, men enligt bibliskt synsätt är det faktiskt bara korkat.

   Av två onda ting måste man välja det minst onda.

   Gud kan inte vara något av de tingen.

   Gud är ju god.

   Varför välja något ont när man kan välja Gud? Svaret på det skulle förmodligen vara att det finns tillfällen då man inte kan välja Gud, men det är inte bara obibliskt utan också väldigt oroande. Tänk om en av de svackor då Gud är onåbar inträffar när jag dör! Då kommer jag aldrig att uppstå, och hela min tro och mitt liv har varit meningslöst och tomt (1 Kor 15). Nej, Gud kan vi alltid be till, vare sig vi går i kyrkan, äter mat eller flyr undan bombplan (och tro mig, det är då vi ber som ivrigast!). Be oavbrutet! uppmanar Paulus (1 Tess 5:17) och det vore en ganska tom uppmaning om det visade sig finnas tillfällen då Gud slutade lyssna på vår bön och uppmanade oss att använda våld ett tag istället.

   Dessutom vore det väldigt hemskt om det bara fanns två onda ting i livet att välja bland. Då vinner det onda till slut, även om det är lite mindre ondskefullt än det andra. Tänk er helvetet och Himlen som ”det onda” och ”det lite mindre onda”. Vad hände med det goda? Erkänn att ”Av två onda ting måste man välja det minst onda” står i skarp kontrast till Paulus ord ”Besegra det onda med det goda!” (Rom 12:21).

   Vi skall inte vara passiva och låta det onda segra, men vi skall inte bekämpa ondskan på ondskans villkor. Bibeln säger både ”låt dig inte besegras av det onda” (Rom 12:21) och ”löna inte ont med ont” (1 Petr 3:9). Vad skall vi då göra? Jo, vi skall ”besegra det onda med det goda!”

   ”De två onda tingen” är givetvis, när ordspråket används i krigsförespråkning, våld eller flykt, fight or flight, där man kommer fram till att våld är det minst onda. Om man flyr kan den onde, oavsett om det är ”någon” eller Hitler, fortsätta med att utöva ondska på andra. Om man använder våld utövar man i och för sig själv lite ondska, men den onde, som utövar mer, stoppas och den lite mindre ondskan segrar.

   Men nu har Gud visat en väg ut ur all ondska som varken är ond eller ond utan god. Den tredje vägen, som står över all mänsklig vishet, och som Jesus visade på under hela sitt jordiska liv. Låt oss göra en djupare inblick i de ord som vi tidigare så hastigt passerade ur Hans bergspredikan, om att besegra det onda med det goda.

   Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom.

   Kristus förespråkar inte våld. Men inte heller flykt. Han är mycket väl medveten om att flykt från det onda inte kan besegra det onda. Men man kan inte heller besegra det onda med ondska, det är som att försöka släcka eld med eld. Nej, se hur Han förespråkar den tredje vägen, om någon slår en kristen på ena kinden skall den kristne varken slå tillbaka eller gömma den andra kinden, utan vända den rakt mot den som slog. Se honom rakt i ögonen – visa din mänsklighet, så blir det garanterat svårare för honom att slå dig. Genom att inte slå tillbaka och inte heller fly avväpnar vi honom på ett mer effektivt sätt (och mycket mindre blodigt) än om vi hade använt våld. Det är enkelt att hata en god, det är svårt att hata en ond. Anledningen till att någon skadar dig eller behandlar dig illa är att han tycker att du är ond. Genom att bevisa att du älskar honom genom att göra gott mot honom, avväpnar du honom på ett sätt som våld inte kan göra.

   Den tredje vägen, godhetens, nådens och förlåtelsens väg, lönar sig, den gör gott, den sprider frid, fred och kärlek till människorna. Herren fortsätter:

   Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också.

   Det är samma sak här, en förnuftig ateistisk människa skulle bara se två utvägar, att motvilligt ge ifrån sig livklädnaden med ett bittert mummel eller att inte ge den och kämpa emot. Men Jesus vill att vi skall visa på Guds överflödande kärlek till människorna genom att klä av oss nakna och låta dem få mer än de begär, så att de står där mållösa och inser sin girighet och själviskhet. Eller så tar de alla ens kläder och sticker. Risken finns ju, men det gör detsamma, för Gud ser allt och kommer ihåg ens goda gärningar. Han står för försörjningen av våra kläder (Matt 6:25-34).

   Det är samma princip när Han säger: Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom.

   Var inte ilsken och hatisk för att du utnyttjas och tvingas göra slavgöra, utan se allt som händer dig som en Guds gåva: tacka Honom för den underbara människa du har bredvid dig, och be att han skall räddas. Ta sedan tillfället i akt (Kol 4:5), gå med honom mer än vad han kräver av dig, samtala med honom, vittna för honom, älska honom som den underbara skapelse han faktiskt är.

   Genom att vägra våld och istället använda improviserade alternativ uppnår vi bättre resultat än om vi hade använt våld. Kriminologer säger att det bästa sättet att avvärja en våldsman är att göra något oväntat. Våld bygger på att man kan beräkna på vad som sker härnäst, och om våldsoffret gör något man inte förväntar sig blir man helt enkelt passiv, vare sig man vill det eller ej. Att våldsoffret flyr, tar skydd eller slår tillbaka är våldsmannen beredd på. Men om våldsoffret börjar flaxa med armarna och låta som en struts har man ingen aning om hur man skall reagera. Detta är ingen nyhet. Det visste Jesus för 2000 år sedan.

   Jesus är full med profetisk fantasi, och Han gör nästan aldrig som man förväntar sig, både i våldssituationer och i andra sammanhang. När folk kommer fram till Honom med en äktenskapsbryterska som enligt Mose lag förtjänar döden och ber Honom döma sätter Han sig ner och ritar. När folk ber Honom att betala skatt tar Han ett mynt ut ur en fisk och ger dem det (och förresten: betyder inte detta att Han inte hade några pengar på sig?). När folk kommer till Honom och frågar om man överhuvudtaget skall betala skatt till ockupationsmakten ber Han om ett mynt (återigen hade Han inget på sig) och pekar på kejsarens bild på myntet och säger att man kan väl lika gärna ge tillbaka till kejsarens det som är hans – så länge man ger Gud det som är Guds (och när man ger Honom det finns det inte så mycket kvar till kejsaren).

   Likaså i våldsamma situationer gör Jesus oväntade och avvärjande saker som gör våldsmän passiva utan att man skadar dem. I den turbulenta situationen i Getsemane när soldater stormar fram och lärjungarna börjar slåss gör Jesus plötsligt en kärleksgärning och helar den man vars öra blev avhugget av Petrus. Soldaterna och fariséerna måste ha blivit ställda. Hur griper man en person som sätter tillbaka ens kompis öra? Och i Joh 18:22-23, där Jesus själv blir slagen på kinden, visar Han att Han menade det Han sade i Bergspredikan och vänder andra kinden till, och säger "Har jag sagt något oriktigt, så bevisa det, men har jag talat rätt, varför slår du mig då?" Det står inte vad mannen svarade. Troligtvis därför att han inte hade något bra svar. Jesu profetiska fantasi är avvärjande och avväpnande.

   Samma oväntade handlingar uppmanar Han oss att göra i Bergspredikan. Ingen väntar sig att den slagne frivilligt offrar sig att bli ännu mer slagen, inte heller att någon som förlorat hälften av vad den har på sig frivilligt ger bort andra hälften också… och ser man på den judiska kulturen vid denna tid upptäcker man att nakenhet för judar var skamfullt inte så mycket för den nakne utan mer för den som såg honom (jfr 1 Mos 9:22-24). Genom att göra något totalt oväntat och ofattbart blir det med ens mycket svårare för förtryckarna att förtrycka.

   Så om vi blir vittne till våld, ett gatugäng som bråkar, två ungdomar som slåss på torget – vad gör vi, om vi inte vill använda våld själva? Ja faktum är att våld är en ganska dålig idé att använda, eftersom det sällan gör någonting bättre. Däremot kan lite profetisk fantasi avsluta vilken konflikt som helst. Så om du blir vittne till ett slagsmål – gör något oväntat, profetiskt galet. Dansa cancan och jonglera med din Bibel. Klä av dig kläderna och spring runt naken. Eller ställ dig på händerna och börja skrika i tungor. Gör du något totalt oförberett kommer slagsmålet garanterat inte fortsätta särskilt länge. I allt du gör, be Gud om att Han ska sända sin Helige Ande till att ge dig inspiration om vad du kan göra. Det kan verka absurt att sådana handlingar skulle förhärliga Gud, men ta en titt i Bibeln, de flesta av profeterna var konstiga. Hesekiel rakade av sig allt hår, Jeremia gick omkring och bar på ett ok, Hosea gifte sig med en prostituerad och Johannes Döparen bodde i öknen, klädde sig i kamelhår och åt gräshoppor.

   Detta kan ju låta realistiskt så länge det är på liten nivå – men hur praktiserar man den tredje vägen när det gäller storskaligt krig? Då hjälper det knappast med ett par lärjungar som springer runt nakna. Men vi får minnas att den tredje vägen är profetisk och mynnar ut i inspiration från Anden. Den uttrycks i kärlek, och genom att bekämpa kriget inifrån genom att sprida vidare kärlek till andra tills de inte vill döda längre. Det enda botemedlet mot krig är fred, och fred får man varken genom krig eller passivitet utan kärlek.

   Vi har grovt underskattat den tredje vägen och kallar den utopisk och orealistisk, men faktum är att alla kristna bekänner sig till en utopi – nämligen Himlen. Ett ställe där ingen sorg, plåga eller ondska längre finns – det låter ju som rena paradiset! Vilket det faktiskt är. Saken är den att glimtar av Himlen lyser ner på jorden, vi ber för att Guds vilja skall ske ”på jorden såsom i Himlen”, och genom att Han har en himmelsk ambassadör hos oss (Anden) som visar på vem Han är och gör mirakler här på jorden, lyser utopin ner på jorden och blir verksam hos de kristna. Vi skall därför inte göra något som vi inte skulle gjort i Himlen. Och i Himlen finns inte våld och krig, bara fred.

   Att kärlek kan besegra våld är alltså ingen omöjlighet när det sker i Andens kraft. Men när ingen vågar göra det i praktiken vinner åsikten att det aldrig kommer fungera om man gjorde det. Bibeln lovar oss:

   Om din fiende är hungrig, ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud, och Herren skall belöna dig. (Ords 25:21-22)

   Våld eller flykt är din fiende beredd på, men om du helt plötsligt hjälper honom, sörjer för honom och behandlar honom som om han var din bror, då lamslår du ondskan i honom. Djävulen kan inte sprängas med vapen, men om du börjar älska människor som han kontrollerar, då kvider han av smärta. Likaså bryts din fiendes alla murar ner om du gör något oväntat, går den tredje vägen och visar nåd mot honom. Om man flyr låter man ondskan fortsätta, om man dödar använder man ondska själv. Men om man visar godhet och kärlek, då slocknar den onda elden.

   Pacifism är inte passivism, för passivitet är en fasansfull synd och den sorts ondska som jag personligen hatar mest. Passivitet, likgiltighet, lättja, ignorans, kalla den vad du vill, den är djävulsk. Det är på grund av de rikas passivitet som drygt 1 400 000 000 människor lever i extrem fattigdom just nu. Det är passivitet som gör att det dör ett inte ens femårigt barn var femte sekund. Passivitet är orsaken till att man fortsätter utveckla fasansfulla vapen till att spränga städer med. Om människor slutade ignorera det fasansfulla satan gör med vår värld och istället började låta Andens eld (som sannerligen inte är passiv) motverka ondskan med ren, äkta, helig kärlek skulle de inte bara vara pacifister utan också aktivister, som under helig lovsång och bön sprider Guds heliga Evangelium om liv i Jesus Kristus till de fallna skapelser vi kallar människor. Det som gör mig otroligt arg är att de flesta kristna krigsförespråkare som gnäller över att pacifism är ondskefullare än våld själva är rika, likgiltiga och passiva när det gäller fattigdomsbekämpning och annan bekämpning mot all ondska. Må Gud förlåta dem, de vet ju helt enkelt inte om att de dödar människor själva genom att inte låta de fattiga få den hjälp de behöver. I stället bränner de pengar på saker de själva inte behöver!

   Den tredje vägen är lidandets väg. Det är korset det största exemplet på. En mänsklighet går under. Förnuftet säger att det bara finns två sätt för Gud att utrota vår ondska, att antingen låta jorden fara in i solen eller något och förinta mänskligheten, eller att bara lämna den åt sitt öde tills människorna utrotat sig själva och allt annat på jorden. Men Gud valde den oanade nåderika tredje vägen, som innebar att Han blev människa och själv dog för att vi skulle räddas till livet. Det innebar stort lidande, men lidande leder till frälsning, och korsets väg leder till uppståndelse.

   Så om man inte är beredd att dö i kampen för att stifta fred kan man inte kalla sig pacifist. Den tredje vägen gör ont – med det är det allra bästa alternativet, bättre än både våld och passivitet. Det handlar om att i kampen mot våldet själv låta sig utsättas för våld utan att någonsin använda våld.