Bergspredikan

Det finns inget i Bibeln som säger uttryckligen att kristna skall kriga. Visst, det finns uppmaningar att judarna skall göra det i Gamla Testamentet, men det säger ingenting om huruvida kristna skall göra det eller inte (vi omskär oss ju inte så mycket heller, eller hur?). Frågan är om det i Bibeln finns något som uttryckligen säger att kristna inte skall kriga. Om det inte finns det får vi antingen anta att Gud tycker att det är upp till varje lärjunge att bestämma om han eller hon skall kriga eller inte. Eller så är Gud helt enkelt inte särskilt intresserad i frågan. Däremot, om det finns en eller flera uppmaningar i Bibeln som gör att, om man följer dem, det blir omöjligt för oss att kriga, då kan vi anta att kristna inte bara inte skall utan inte får kriga. Jag är viss om att Bergspredikan innehåller några av de uppmaningarna.

   Bergspredikan är faktiskt ett av de farligaste tal som någonsin har hållits på denna jord. Om man verkligen tar Bergspredikan på allvar och lyder den helt bokstavligt, förstörs ens liv. Allt man äger och har, allt man tror och hoppas på – allt går i spillror. Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer… ja, det är till och med farligt att bara läsa Bergspredikan.

   Men det underbara med Gud är att Han är en uppståndelsens Gud, ur det döda uppstår ett nytt liv, ett liv som går ut på att ge ovillkorlig kärlek och nåd till alla människor. Ett sådant liv, som medborgare i Guds Rike, presenterar Jesus i sin Bergspredikan. Det är ett tal som bara handlar om gärningar. Vilka gärningar som Guds barn skall sträva efter, som de kommer att utföra när de väl låter Anden verka genom dem. Låt oss se vad Jesus har att säga om våld och fiender.

   Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna. (Matt 5:21-22)

   Mordförbudet är i allmänhet det bud av de tio som de flesta anser sig ha lyckats följa… tills de läser det här! Vrede klassas av Jesus som mord, av den anledningen att ingenting gott kommer från hatet. Den enas vrede kan leda till den andres hämnd som kan leda till den tredjes död. Ondskan kan aldrig utrotas så länge vi hatar varandra. Och eftersom hat och vrede är några av huvudingredienserna när man för krig så blir det omöjligt för en lärjunge att delta i sådant. För om Jesus förbjuder oss att vara arga på människor – hur mycket mer förbjuder Han oss inte att döda dem?

   Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också. Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig. (Matt 5:38-42)

   Om alla följde detta – hur skulle det se ut då? De onda skulle få härja fritt, slå vilka de ville, stjäla vad de ville, tvinga folk till vad de ville… eller? Nej, om alla följde detta skulle det inte finnas några onda.

   Men nog kommer det alltid att finnas onda på denna jord. Ändå är detta det bästa vi kan göra för att besegra ondskan – och det Gud vill att vi skall göra. För Guds stora paradox är att ju mer man ger desto mer får man. Och Guds gåva är att man kan besegra ondska utan att använda våld. Genom att göra dessa totalt oväntade handlingar som är i direkt motsats till vad man förväntar sig – då avväpnar vi och ger de onda insikt om sin ondska. Dessutom kan vi ju när som helst be till Gud – och bön kan göra underverk! Ingenting är omöjligt för Gud! Därför är profetiskt ickevåld det bästa sättet att hantera ondska.

   Guds nåd i oss gör att man inte kan skada eller döda någon människa – hur ond den en tycks vara. För när man fått insikt om synd inser man att man aldrig kan tala om ”de onda”, utan bara om ”vi onda”. Alla är syndare. På lagens tid straffade man syndare, och syndens lön är döden. Öga för öga, liv för liv, den som dödar skall dö. Och tro mig, i en värld där barn svälter medan vi andra ser på har alla dödat. Därför kommer alla att dö. Men nåd innebär att avskriva straffet och ge kärlek till dem som inte förtjänar det.

   Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän.  Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig. (Matt 5:43-48)

   Gud, den Fullkomlige, älskar onda lika mycket som de goda, och ger välsignelser till dem som inte förtjänar det. Det är tack vare Hans kärlek till fiender som vi har blivit frälsta. När vi nu är frälsta av nåd uppmanar Jesus oss att visa samma nåd och kärlek som Fadern har visat oss, genom att älska ännu mer än världen gör. Den vanliga, förnuftiga kärleken älskar familj och vänner, möjligtvis också det egna folket, men stannar sedan där. Och sällsynt är den som älskar den som inte älskar en tillbaka. Men Gud gör det, och vi är Hans barn. Därför skall vi älska alla, även våra fiender och besegra det onda med Guds kärlek istället för med våld.

   Men måste älskande och dödande av fiender vara motsatser? Kan vi inte döda människor i krig samtidigt som vi älskar dem? Kärlek är inte en sentimental, mysig känsla enligt Bibeln utan en gudomlig kraft som leder till handling. Att påstå sig älska någon men inte göra kärleksfulla handlingar mot den är värdelöst. Kärlek är inte så mycket en känsla som en handling, att älska sin nästa som sig själv innebär att behandla andra såsom man själv vill bli behandlad (Matt 7:12). Kanske är det lite svårt att relatera till hur mycket man älskar sig själv i detta jante-land, men se vad Paulus skriver: ”Den som älskar sin hustru älskar sig själv” (Ef 5:28). Därmed älskar man sina allra närmaste som sig själv, därmed skall man älska alla andra som sina närmaste, och handla mot alla såsom man skulle handla mot sin familj. Och om du inte har några planer på att mörda din familj eller ta självmord, så kanske man inte ska döda någon som man menar sig älska.

Ocivil kärlek?

Men vänta lite – stod det inte ”ovän” i texten? Där räknas väl knappast fiender i krig in? Kan det inte vara så att Jesus menar att vi skall älska våra vardagliga ovänner: chefen som jämt är så sur, flickvännen man grälade med igår, fastern som bara klagar etc., medan man i krigstider kan hata sina fiender? Är det inte vettigt att hata dem som hatar oss, och Gud?

   Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre? Skulle jag inte känna leda vid dem som står dig emot? (Ps 139:21)

   Tyvärr måste jag meddela att budskapet inte är att vi skall älska våra ovänner och hata våra fiender. Det grekiska ordet som översatts till ”ovän”, echthros (ecqroV), betyder både ovän och fiende. Det bygger på verbet echto, som betyder hata. ”Älska era hatare” skulle man kunna säga, en person som hatar en. Och de som hatar en mest måste man väl säga är fiender i krig. De är ens största ovänner.

Många försök har gjorts för att tona ner Bergspredikans radikalitet, om man lydde den bokstavligt skulle det inte bara innebära att man inte kan döda människor utan även att man inte kan vara rik(6:19-24), att man inte kan döma människor(7:1), att man inte kan ”se på kvinnor med begär” (5:28), att man måste förlåta alla människor (6:14) etc. För att förklara hur man kan döda människor i krig samtidigt som Jesus säger att man skall vända andra kinden till kommer man med förklaringen att Jesus talar om det civila livet i sin Bergspredikan. Militär och myndighet räknas inte in där. Därför skall man vid alla livets tillfällen göra gott mot alla människor och älska dem som sig själv… utom i krig. Då skall man hata och döda.

   Med detta synsätt får man en underlig filosofi. Älska alla – utom i krig. Förlåt alla – utom i krig. Sprid alltid Evangeliet – utom i krig. Hjälp och hela alla människor – utom i krig. Krig blir ett djävulskt undantagstillstånd där allt gott och livgivande byts ut mot sin bokstavliga motsats. Det goda och underbara skjuts åt sidan för spridning av förruttnelse och död istället.

   Om krig inte var något undantag för att sprida kärlekens och glädjens Evangelium, om Jesu ord gällde även i krig, då skulle det inte finnas något tillfälle då vi inte skall älska. Då skulle vi vara eviga kärleksmaskiner, som Gud använder till att pumpa ut Sin nåd till människorna. Vore det inte underbart om det fanns ett alternativ till ett ”nödvändigt” krig, om det fanns en Gud som kan hjälpa oss att avsluta konflikter med andra medel än våld? Vore det inte underbart om vi kunde älska alla våra medmänniskor, även våra fiender, och även i krig? Det kan vi, om vi låter Anden verka inom oss. Vi är inte kallade att bara under vissa perioder vara Guds tjänare.

   Nej, under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, nöd och ångest, under hugg och slag, under fångenskap och upplopp, under arbete, nattvak och svält, i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, med uppriktig kärlek… (2 Kor 6:4-6)

   Vi skall med Herrens hjälp vara Hans tjänare under alla förhållanden och ständigt älska de människor Gud har dött för, även om det innebär ett liv under stora lidanden och fattigdom. Hur stor Gudsfruktan har inte den som vägrar slå tillbaka! En sådan person litar helt fullt och fast på Gud. Vi vet att det är det Eviga Livet som verkligen betyder något, vad är en sårad kropp och ett liv i fattigdom jämfört med den eviga härlighet som skall komma?

   Vi är misskända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte till döds, vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi är utblottade på allt men äger allt. (2 kor 6:9-10)

   Liksom Jesus inte pausade från sin verksamhet för att döda lite romare så skall vi inte pausa i vår mission att ge Guds kärlek vidare till andra. Det finns ingen anledning att tro att krig skulle vara ett undantag i det Jesus säger. Echthros kunde som sagt vara beteckningen på militär fiende. Och det är också värt att notera att det ord Jesus använder i Matt 5:39 för stå emot, antistenai (antisthnai), är en militär term. Det används även i Ef 6:13:

   Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot (antistenai) på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt.

   I Septuaginta, den grekiska översättningen av GT som var urkyrkans första Bibel, används antistenai som ord för militärt motstånd. Det Jesus säger är alltså ”Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand.  Jag säger er: Stå inte emot den som är ond med våld.” Han menar inte att vi inte skall stå emot och kämpa mot ondskan alls, hela Hans liv gick ju ut på att strida mot och förgöra den! Nog skall vi besegra det onda, men inte genom att vara onda själva, utan genom att besegra det onda med det goda. Det Jesus här säger är att vi skall kämpa mot ondskan, men inte på ondskans villkor, vi skall vägra militärt våld och istället utrota ondskan med vår godhet.

   Dessutom får man tänka på att när Jesus sade detta fanns ett hett ämne som fanns på nästan alla judars läppar: Israels självständighet gentemot ockupationsmakten. Många såg Messias som frälsargestalten som skulle leda revolutionen mot romarna, men här kommer Han och vänder saker och ting upp och ner: att bli slagen och beslagtagen på kläder var saker som romarna utsatte judarna för, och att romerska soldater tvingande lokalbefolkningen att gå en mil med dem finns dokumenterat. Med den bakgrunden är det uppenbart att det inte är några vardagliga ovänner Jesus talar om här utan verkliga fiender, sådana man hatar (Matt 5:43) och som hatar en tillbaka. Dem skall man älska istället! Och detta skall vi alltid göra, inte bara i fredstid.

   Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves. (1 Kor 15:58)

   Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor. (1 Tess 5:15)

   Gud vill att vi alltid skall älska alla människor, även dem som inte älskar oss, och, eftersom tiden är knapp, lägga ner all tid på att tjäna Honom. Om vi bara släpper kontrollen över vårt liv och ger allt vi är och har till Honom kommer Han låta sin Helige Ande leda oss på Vägen i Jesu fotspår. För vi är Kristi lärjungar, och det är Honom vi skall ha i blicken gällande varje fråga. För som vi vet verkade Jesus inte bara i ord utan också i handling.