Definierandet av rik
När man diskuterar ekonomi med andra kristna sker alltid ett missförstånd. De kristna som försvarar ståndpunkten att kristna kan vara rika (som själva av någon anledning alltid är rika… måste vara ett sammanträffande) kommer med argumentet att kristna kan vara rika därför att då kan de ge mycket av sina pengar till de fattiga. Om man tjänar mycket kan man ge mycket.
Missförståndet ligger i att man då inte har definierat vem som verkligen är rik. Jag definierar inte rik som den som tjänar mycket pengar, utan den som äger mycket pengar. Man är rik om man äger mer än det nödvändigaste, om man har överflöd för sig själv. När Bibeln kritiserar rika är det inte för att de tjänar mycket utan för att de lägger sina pengar på hög och samlar skatter på jorden istället för att ge pengarna till de fattiga.
Naturligtvis finns det ett samband mellan att tjäna mycket pengar och att äga mycket pengar, och utan det ena kan man inte göra det andra. Men samtidigt är det inte fel att tjäna mycket pengar (i begreppets vardagliga betydelse vill säga, om du bokstavligen tjänar pengar så läs Matt 6:24 och omvänd dig). Om en man tjänar 50 miljoner om året och ger 50 miljoner om året till Läkare utan gränser – vad kan någon klandra honom för? Inte syndar han. Däremot om han tjänar 50 miljoner om året och spenderar 50 miljoner om året på lyx, njutning och underhållning, då bör någon tillrättavisa honom. Således spelar det ingen roll hur mycket man tjänar. Rik är man om man behåller pengarna man tjänat för sig själv. Det är inte hur mycket du får utan hur mycket du har kvar efter att du gett åt de fattiga som spelar någon roll.
Man kan heller inte säga ”Man kan vara rik eftersom den som har mycket kan ge mycket”. Om man har mycket och ger mycket har man inte mycket längre. Och då är man inte längre rik. Man kan inte äga mycket pengar och samtidigt påstå sig ha gett bort mycket pengar, för då skulle man inte ha mycket pengar kvar. Om man har kvar mycket har man gett bort lite. Om vi ska vara generösa som Bibeln uppmanar oss till innebär det att vi ger så mycket som möjligt, dvs. så mycket tills vi bara har kvar det nödvändigaste.
Hur mycket man har innan man gett till de fattiga spelar absolut ingen roll, frågan är hur mycket man har efter att man har gett till de fattiga. Om man då äger överflöd, mer än man behöver, då innehar man den mammon som Bibeln kritiserar. Att vara rik innebär att inte ge pengar till de fattiga fast man kan.
Att säga att man kan vara rik för då kan man ge mycket pengar till de fattiga är precis som att säga att man kan vara tjock därför att man då kan ge mycket mat till de fattiga. Att vara rik är att spendera pengarna på sig själv, och att spendera dem på sig själv ≠ att ge dem till de fattiga. När jag i den här boken säger att någon är rik menar jag inte att den personen tjänar mycket pengar eller har mycket pengar som sedan ges till de fattiga utan att den personen har mycket pengar efter att pengar har getts till de fattiga som den personen istället spenderar på sig själv.
Detta är oerhört viktigt att reda ut. När jag i boken diskuterar kristen ekonomi, att rikedom är synd osv. räcker det inte med att protestera med att man visst kan vara rik om pengarna går till något bra, för det handlar inte om det. Man kan inte kalla sig rik om man först har mycket pengar men sedan ger bort allt utom det nödvändigaste till de fattiga. Rik är man inte om man tjänar multum och ger bort det, rik är man om man tjänar multum och spenderar det på sig själv istället för de fattiga. Rik är den som äger överflöd, mer än vad han eller hon egentligen behöver, efter att han/hon har gett allmosor till de fattiga.
Frågan är då vad som räknas som mer än vad man behöver. När vi ändå definierar rik som den som äger överflöd kan det vara bra att definiera överflöd. Vissa menar att man egentligen inte kan säga vem som är rik och inte, eftersom det beror på i vilket perspektiv man ser saker och ting. Lokalt sett är medelsvensson inte särskilt rik, globalt sett tillhör han översta superklassen. Vissa rika försvarar sin rikedom med att även om de är rika om man jämför med barnen i Afrika, har de det inte så värst bra ställt jämfört med dem i sin omgivning. Och varför jämföra med barnen i Afrika när man kan jämföra sig med grannarna och slippa känna skuldkänslor för att man är övermåttan rik?
För det första blir de svältande afrikanska barnen inte ett dugg mättare för att man ignorerar dem. För det andra skulle jag faktiskt säga att Gud anat att debatten om vad som egentligen räknas som det man behöver skulle dyka upp. Det finns ett Bibliskt mått på vad man behöver: Mat och kläder (Matt 6:25, 1 Tim 6:8). Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda med det. Det är grunden för mänskligt liv, det minsta som krävs för att överleva, och mer än vad som krävs för att överleva behöver vi egentligen inte. Äger du något som inte krävs för din överlevnad, överväg om du inte kan sälja det och på så sätt få pengar som man kan ge till de fattiga, så att de kan få mat och kläder till sin överlevnad. På så sätt går alla dina tillgångar åt till att bidra till människors överlevnad. Det är väl ett bra sätt att använda pengarna på? Då spelar det ingen roll hur mycket man tjänar, om allt går till människors överlevnad. Om man däremot spenderar massvis med pengar på sånt som inte bidrar till någons överlevnad utan bara är till för att tillfredsställa en själv, då är man en rik egoist, och det är sådan rikedom som Bibeln kritiserar och fördömer.