Han kommer snart

Ett genom gående tema i Nya Testamentet är att tiden är knapp, att Jesus snart kommer tillbaka och att vi ska vara beredda på Hans återkomst. Det är dock viktigt att poängtera att detta inte var en uppmaning till att kristna ska gå omkring stirrandes upp i luften och bara vänta. Tessalonikerbreven kritiserar ganska strängt en sådan missuppfattning. Nej, det är en uppmaning till att jobba än hårdare för Gudsrikets utbredning. Talet om Jesu snara återkomst ska absolut inte tolkas som att vi inte ska arbeta för en bättre värld eftersom den ändå kommer att gå under snart, än mindre att vi ska göra den sämre för att Jesus ska komma tillbaka snabbare (då har man verkligen fått något om bakfoten).

Talet om Jesu snara återkomst ska ses ur ljuset av att vi har en tendens att skjuta upp arbetet för Guds rike på många olika sätt. Vi tänker ”det kan jag göra om några år” eller ”man har hela livet på sig”. Medge att om vi visste att Jesus skulle komma tillbaka om en vecka så skulle vi förändra våra liv radikalt. Somliga skulle sälja allt de ägde, somliga skulle berätta om sin tro för alla de mötte, somliga skulle åka ut i farliga områden för att sprida Evangeliet där det bäst behövs…

   Nu vet inte ens Jesus själv den exakta timmen för sin återkomst, men Han säger att vi kommer att märka när tiden närmar sig. Och i en värld där kärnvapnen blir fler och fler, där krigen aldrig tycks ta slut, där det försämrade klimatet dödar och förstör och där det fortfarande, efter 6000 års civilisation, finns människor som svälter bör vi inte bli förvånade om Jesus kommer om en vecka.

Så se till att leva det radikala liv som kommer när vi inser att den sista dagen snart är här. Att vara vaksam (Matt 25:13) innebär inte att hänga med i nyheterna om när ett tredje världskrig bryter ut eller att ha stenkoll på vad som händer i Israel. Det innebär att sätta sin tro i handling och ge vidare som gåva det man har fått som gåva av Gud (för oljan i liknelsen i Matt 25:1-13 symboliserar knappast nyheter utan snarare gärningar som håller tron brinnande). Att vara vaksam handlar om att aldrig ge upp i arbetet med att missionera (Matt 25:14-30) och att visa barmhärtighet och ta hand om de fattiga och förtryckta, dem som Jesus identifierar sig med (Matt 25:31-46). Att vara vaksam innebär att ha ett bra svar när Jesus frågar en: ”Jag var hungrig – gav du mig mat? Jag satt i fängelse – besökte du mig?” Varje gång vaksamhet nämns hör det samman med att ha en tro som sätts i gärningar, att inte vara en namnkristen utan en aktiv lärjunge som visar på Guds kärlek med kärleksfulla gärningar.

Dock kan detta vändas till att man inte vill att Jesus snart ska komma tillbaka, eftersom man ännu inte hunnit göra dessa goda gärningar. ”Inte kan Jesus komma tillbaka nu, jag måste ju åka ut på missionsresa, utbilda mig till pastor, arbeta inom kyrkan ett par år…” Vi glömmer då att det inte är vi som gör goda gärningar, utan Gud genom oss. Det handlar inte om att vi av oss själva gör goda gärningar för att briljera med dem för Jesus när Han kommer tillbaka, utan det är Han som lever i oss och verkar i oss. Om Han väljer att komma tillbaka så gör Han det, om Han väljer att arbeta genom oss ett tag till så gör Han det. Vi har inget att invända med. Därför kan vi med frimodighet brista ut ”Vår Herre, kom!” (1 Kor 16:22) och förbereda Hans ankomst med att i Hans kraft visa på hur god Han är och hur underbart det kommer att bli när Han kommer tillbaka. Att längta efter Jesu återkomst är inte att försöka fly bort från den värld som är – det är att törsta efter Himlen så mycket att man inte kan hjälpa annat än att börja leva ut Himmelrikets natur här och nu.