Andens gåvor - revolutionära verktyg
”En konsumtionskristen-dom har sakta
växt fram med en ständig jakt efter nya andliga kickar.” |
Karismatisk,
evangelikal undervisning har ofta individualiserat frälsningen så att tron bara
handlar om något mellan mig och Gud. En konsumtionskristendom har sakta växt
fram med en ständig jakt efter nya andliga kickar. Tyvärr leder detta till att
Andens nådegåvor, som skulle fungera som revolutionära verktyg, istället
missbrukas. Det har ibland resulterat i ett frosseri av andliga upplevelser och
i vissa extrema fall andlig underhållning.
Läser man bibeln så ser det annorlunda ut. Profetiska ord användes till: att
tillrättavisa kristna som försökt lägga undan pengar till sig själva, när alla
tillgångar skulle delas lika inom församlingen (Apg 5:1); att varna Paulus för att
han skulle bli torterad för sin religiösa övertygelse om han for till Jerusalem
(Apg 21:10); att överbevisa en människa, som inte tror på budskapet om Jesus,
om Guds makt (1 Kor 14:24). Den profetiska gåvan ska bidra till att upprätta
individer och församlingar. Det profetiska är även handlingar som manifesterar
Gudsrikesvisionen; ett fredsrike. Att knacka sönder vapen, som
plogbillsaktivisterna gör, är en sann profetisk handling. Gamla testamentets
profeter utför handlingar som vittnar om Guds djupa kärlek för de allra minsta.
Ofta saknar de karismatiska och evangelikala kyrkorna engagemang för miljö,
solidaritet och rättvisefrågor. Å andra sidan hör man sällan de rörelser, som
aktivt jobbar för en bättre värld, predika om bön för sjuka, utdrivning av
demoner, profetior eller uppenbarelser.
Personligen längtar jag efter att vi som
kristna inte skulle utesluta det ena eller andra. Föreställ dig en församling
som ägnar mycket tid i djup tillbedjan – lovsången är kreativ och har mångfald,
profetiska budskap bygger upp gemenskapen och bön för fysiskt och psykiskt
helande tas på allvar. I samma kyrka demonstrerar man mot kriget i Irak, gömmer
flyktingar och driver hem för misshandlade kvinnor. Heliga handlingar som t ex
nattvarden blir en social-profetisk manifestation mot hierarkiska strukturer i
samhället; i brödsbrytelsen möts fattiga och rika, svarta och vita, män och
kvinnor för att minnas Jesu död och uppståndelse.