Pacifism är inte passivism

Av två onda ting måste man välja det minst onda, sägs det. Om en fientlig armé anfaller vårt land – visst, det är lite ondskefullt att döda dem, men om vi inte gör det och istället flyr kommer de förmodligen att döda oss och många andra, således måste vi välja det minst onda   – att döda dem. Detta är en tanke som de flesta har, även kristna. Men det är inte alls en kristen tanke. För Gud kan ju inte vara något av de två onda tingen.

   Gud är ju god.

   Och det faktum att vi alltid kan be till Honom och att Han hör vår bön förändrar vårt sätt att se på saker radikalt. Han ger oss en tredje väg som varken är att använda våld eller att vara passiv.

Se på Jesu ord. Han förespråkar kärlek, förlåtelse och barmhärtighet till alla människor. Han förespråkar inte våld. Men inte heller flykt. Han är mycket väl medveten om att flykt från det onda inte kan besegra det onda. Men man kan inte heller besegra det onda med det onda, för då har det onda ändå vunnit. Folk går inte ut i krig för att de tycker det är kul att döda, utan för att de tror att våld ibland är nödvändigt för att lösa konflikter. Men om vi likt Christian Peacemaker Teams (www.cpt.org) inte är kristna pacifister som bara sitter hemma och klagar på armén utan går ut i krigsdrabbade områden och fördriver våldet, hatet och ondskan med Guds Evangeliums kärlek, förlåtelse och fred, då besegras det onda av det goda (Rom 12:21)

Kriminologer säger att det bästa sättet att avvärja en våldsman på är att göra något oväntat. Våld bygger på att man kan beräkna på vad som sker härnäst, och om våldsoffret gör något man inte förväntar sig blir man helt enkelt passiv, vare sig man vill det eller ej. Så om du blir vittne till ett slagsmål – gör något oväntat, profetiskt galet. Dansa cancan och jonglera med din Bibel. Klä av dig kläderna och spring runt naken. Eller ställ dig på händerna och börja skrika i tungor. Gör du något totalt oförberett kommer slagsmålet garanterat inte fortsätta särskilt länge. Likaså när det gäller större konflikter måste vi be Gud om hjälp att följa den tredje vägen. Även om krig knappast upphör för att några profeter springer runt nakna, så kan Gud göra mirakel genom oss om vi i bön till Honom sprider Jesu Evangelium: kärlek istället för hat och nåd istället för straff, och i stället för att döda onda människor driva ut de onda andarna inom dem.

Pacifism är inte passivism, för passivitet är en fasansfull synd och den sorts ondska som jag personligen hatar mest. Passivitet, likgiltighet, lättja, ignorans, kalla den vad du vill, den är djävulsk. Det är på grund av de rikas passivitet som drygt 1 400 000 000 människor lever i extrem fattigdom just nu. Det är tack vare passivitet som det dör ett inte ens femårigt barn var femte sekund. Passivitet är orsaken till att man fortsätter utveckla fasansfulla vapen till att spränga städer med. Om kristna slutade ignorera det fasansfulla satan gör med vår värld och istället började låta Andens eld (som sannerligen inte är passiv) motverka ondskan med ren, äkta, helig kärlek skulle de inte bara vara pacifister utan också aktivister, som under helig lovsång och bön sprider Guds heliga Evangelium om liv i Jesus Kristus till de fallna skapelser vi kallar människor.

Ickevåld bygger på en utopi att kärlek kan besegra hat, kramar kan övervinna våld och att liv kan uppsluka död. Och det är precis den utopin vi kallar Himlen! Pacifism kräver ett stort mod, det enda som är svårare än att döda är att älska. Och att älska är en aktiv handling, som kämpar och strider för att ge liv åt alla människor. Låt oss lämna all passivitet och gå ut för att bekämpa satans alla makter och ge världen den kärlek och fred som den så desperat behöver.

Tillbaka