Ingen är perfekt – utom Gud

När vi känner oss eländiga, smutsiga och syndiga försöker vi ibland att isolera oss från Guds ansikte. Han kallar oss till att gå in i det Allra Heligaste till Honom, men det kan ta emot när man inser hur ohelig man själv är. Men det är ju just då vi behöver vara hos Honom! Vi kan aldrig rena oss själva, utan det är Hans Sons blod som renar oss från all skuld. Det är när vi är som mest nedsmutsade och bedrövliga som vi behöver vara hos Honom som mest.

Ingen är perfekt, det vet vi. Ingen förtjänar Himlen, frälsningen eller något annat gott. Vi är alla syndare som gör så ofattbart onda ting att vi oftast inte inser hur onda vi är förrän det är för sent. Men Gud älskar oss ändå, oavsett hur onda vi är, inte på grund av det vi gör utan på grund av… ja, vad? Ofta har jag funderat på varför Gud älskar oss.

   Jag vet ärligt talat inte.

Men Han älskar oss faktiskt, och Han ger sina gåvor till oss inte för vad vi gör utan för att Han i sin nåd vill att vi ska använda dem. Gud kan använda människor som i världens ögon inte är värda någonting till att göra ofattbara saker. I Bibeln ser vi allt från prostituerade, publikaner och samariter till våldsbenägna seloter och känslokalla fariséer bli renade i Jesu blod och få ett nytt liv. Paulus hatade kristna innan han blev omvänd. Det spelar ingen roll vad för synder man har begått, Gud förlåter alla och ger alla samma chans att vända om.

Vi tänker ofta att vissa människor är ”mer” syndare än andra. Och visst, de ondskefulla handlingar som t ex Hitler, Leopold II, Stalin och andra utfört kan knappast mätas med att snatta godis. Men samtidigt tänker jag att synden finns i hjärtat lika mycket som i handlingarna. Jag är säker på att om jag gått igenom samma hjärntvätt, avhumanisering och syndaträning som en SS-soldat så skulle jag utan tvekan ha dödat många judar, om inte Gud hade frälst mig. ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud” skriver Paulus, och det stämmer, alla är kapabla att synda utan gränser ifall satan frestar oss. Dessutom: frågan är om inte vårt pengaöverflöd, vår lyx och vår egoism inte är lika ondskefullt som nazisternas folkmord i en värld där 16 000 barn dör av svält varje dag.

Ingen är perfekt, men det kan aldrig användas som ursäkt för att vi är så oerhört onda. Det kan bara användas som förklaring till varför vi inte ska döma andra (Rom 2:1-5, Matt 7:1-5), för då dömer vi oss själva. Om du vill straffa någon för att han är en syndare måste du straffa dig själv på samma sätt, ja, du måste straffa alla. Men liksom Gud har förlåtit oss ska vi förlåta andra, även de som inte är perfekta.  

   När Gud ser på oss ser Han ändå helt perfekta, fullkomliga människor. Inte för att vi är det, o nej, men för att när Han ser på oss ser Han Jesu fullkomlighet i oss. Därför gör Han fantastiska saker hos de mest bedrövliga och förlorade sönerna, inte för att de är perfekta, utan för att Han är det.