Att lyda makten (Rom 13)

Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. (Rom 13:1-4)

   Detta Bibelord används som ett av de största argumenten för att kristna skall kriga. Vi skall ju lyda överheten enligt Bibeln, så om överheten säger att vi skall kriga så tycker Gud att vi skall göra det! Och om kejsaren beordrar oss att tillbe honom så tycker Gud att vi skall göra det! Och om der Führer säger att vi skall utrota judar så tycker… ja, ni ser det ihåliga i det argumentet. Att underordna sig överheten betyder inte att blint lyda allt den beordrar en. Det Paulus vill säga i den här texten är helt enkelt att vi inte skall försöka göra uppror mot överheten genom revolution eller något liknande. Vi skall underordna oss den och fortsätta göra gott, så kommer vi få belöning av den. Han fortsätter ju:

   Det är också därför ni betalar skatt. Ty de styrande är Guds tjänare, ständigt verksamma för just denna uppgift. Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.

   Enligt kyrkohistorien hade judarna utvisats ur Rom av kejsaren och fått återvända strax innan Paulus skrev sitt brev dit. Det skulle förklara varför Paulus talar så mycket om judar – hedningar (de två grupperna såg nog ner på varandra). Och det skulle förklara varför Paulus plötsligt börjar prata politik, man kan nog tänka sig att många judekristna var sura på överheten, så att betala skatt var kanske något som några hoppade över (”Det är också därför ni betalar skatt” kan också översättas ”Därför skall ni också betala skatt”).

   Paulus säger inte att varje överhet är automatiskt god bara för att de är instiftade av Gud. Våra kroppar, våra händer och våra sinnen är skapade av Gud, men det är vi som bestämmer hur vi skall använda dem. Vi kan både använda dem till att rädda människors liv och till att skjuta dem. Det Paulus säger är att överheten inte är en demonisk kraft som står i opposition till Gudsriket (även om det i förföljelsetider och andra tider kan verka så) utan en myndighet som Han själv har insatt. Han har den yttersta kontrollen över den. Det betyder inte att allt den gör är gott, men att Gud kan vända det onda till det goda. När det judiska rådet, Sanhedrinen, dömde Jesus till döden var lärjungarna förskräckta. Vad gott kan finnas i att deras älskade Mästare dömdes till döden? Men Gud är förvandlingens Gud som kan göra det till synes djävulska till något gott och underbart.

   Många pekar på Rom 13 och säger att kristna skall lyda makten om den uppfyller vissa krav, är demokratiskt vald, följer mänskliga rättigheter etc. Men sådana krav finns inte i texten, tvärtom, överheten under Paulus tid var en diktator. Dock skall vi alltid underordna oss även de mest ogudaktiga ledarna, även om vi självklart inte kan lyda dem när deras vilja strider mot Guds (Apg 5:12).

   Bibelns texter står alltid i ett sammanhang, likaså denna. Innan Rom 13 kommer Rom 12. Där står det:

   Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. (12:2)

   Efter att ha sagt att vi inte skall anpassa oss efter denna världen skriver han saker som:

   Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte... Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor... Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen... Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.

   Precis innan Rom 13 beskrivs alltså att kristna inte är av denna världen, och lever inte på världens sätt. Likaså talar Petrus om hur de kristna är främlingar och gäster i världen precis innan han börjar diskutera underordning av makten med dem (1 Petr 2:11-17). Tanken att de kristna, Abrahams ättlingar, är kallade av Gud att gå ut ur världen och vara medborgare i Himlen (vi kommer till det senare) kunde möjligtvis få vissa kristna att vilja starta revolution mot den korrupta romerska makten som hela tiden handlar mot Guds vilja. Men Paulus säger att vi skall underordna oss den och inte göra uppror. Rom 13 är alltså inte en text som skrevs för att förespråka våld, utan för att motverka våld! Även om överheten torterar oss, förföljeler oss och avrättar oss skall vi underordna oss den och ta emot straffet som vi inte förtjänar, bara för att ge kärlek tillbaka. Att sätta sig emot överhetens ondska genom civil olydnad, och sedan ta straffet för den, är bevis på revolutionerande underordning. En blodig revolution skapar bara ännu mer våld och död, men en tyst kärleksrevolution som infekterar samhället som surdeg sprider sig genom bröd, det är en sådan revolution Jesus kallar oss till. Den förändrar samhällen utan våld.

   I flera kristna länder som kolonialism och imperialism har förtryckt har frågan om det finns rättfärdiga revolutioner dykt upp. Kyrkan har ju predikat i 1600 år (ähum, inte 2000 år) att krig som sker enligt vissa principer är rättfärdiga. Skulle det då inte vara rättfärdigt att använda våld, om det var enda alternativet, för att bli av med en förtryckande regim? Men då får man ta och läsa Rom 13. Varje myndighet är tillsatt av Gud, och Han kan vända det onda den gör till något gott. Det är genom underordning vi bäst gör revolution. Genom att ta upp våra kors istället för svärd och låta oss själva dödas istället för att vi dödar förtröstar vi helt på Gud. Genom att sprida kärlek och förlåtelse i denna fallna värld förvandlar vi den mer än om vi försöker störta överheten med våld och sedan politiskt förändra världen. Vi kan öka förmögenhetsskatten, men vi kan inte göra människor generösa. Vi kan avskaffa försvarsmakten, men vi kan inte få folk att sluta hata och vilja döda varandra. En förändrad värld börjar i människors hjärtan, och in i hjärtat kommer bara Gud. Det är genom att gå Hans vägar och sprida Hans Evangelium som världen förändras.

   Därför är kristna inte tänkta att ha politisk makt. Se på Rom 13. Det är ingen text som handlar om hur ett kristet rike skall styras. Överheten är för Paulus ett tydligt ”de”. Och även om överheten förföljer oss och bedriver avskyvärd synd skall vi inte störta den och försöka skapa ett kristet rike, utan vi skall besegra det onda med det goda även när det gäller överheten. Vi skall med vår kärlek genomsyra Imperiets ondska. Kristendom skall ske på gräsrotsnivå, när enskildas liv blir förändrade och individer börjar förverkliga en bättre politik än den staten har att erbjuda, en politik där man delar resurserna jämt och där inget hat, strid eller ens död finns mer.

   Rom 13 är ett fantastiskt exempel på hur man praktiserar det Paulus skrev precis innan, i Rom 12, på staten. När överheten förföljer de kristna pga. deras tro skall de inte försöka störta makten eller på något annat sätt göra motvärn mot den, utan underordna sig och göra gott mot den, ära den, och älska dem som tillhör den. Samma tanke finns i Petrus första brev:

   Uppför er väl bland hedningarna, så att de, när de anklagar er som förbrytare, ser alla goda gärningar ni gör och prisar Gud den dag han uppsöker dem. Underordna er varje myndighet för Herrens skull, det må gälla kejsaren som högste härskare eller landshövdingarna, som är utsända av honom för att straffa dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda. Ty det är Guds vilja att ni genom att göra gott skall tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor. Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för att göra det onda utan för att tjäna Gud. Visa aktning för alla, älska bröderna, frukta Gud och vörda kejsaren. (1 Petr 2:12-17)

   De kristna skall inte ha något att klandras för, utan hela tiden visa kärlek så att folk inser att om de vill döda kristna är det inte de kristna det är fel på utan de själva. För Petrus skrev ju detta till församlingar som utan tvekan har lidit mycket för sin tro (nästan hela brevet handlar ju om lidande) och hans budskap är att trots att de gör att vi lider skall vi inte störta dem som förföljer oss utan acceptera dem som insatta av Gud. Det är ju nämligen så att lidande stärker vår tro, om vi lider ”har vi slutat att synda” (1 Petr 4:1) och så stärks vår tro eftersom vi sätter vår tillit till Gud. På så sätt kan Gud använda även onda regeringar (och säg, vilken regering är väl syndfri?) till att förverkliga sitt syfte, förföljelsen av den tidiga kyrkan ledde paradoxalt nog till dess tillväxt.

   Att inte lyda överheten när den strider mot Guds politik (”Man måste lyda Gud mer än människor”, Apg 5:29) genom civil olydnad och villigt ta emot straffet för det är äkta underordning. När de tidiga kristna vägrade offra till kejsaren var det inte för att de ignorerade Rom 13 utan för att de visste att Rom 13 inte handlar om att blint lyda allt staten gör. De genomdrev civil olydnad och vägrade offra. Underordningen bestod i att de lät sig avrättas trots att de inte hade gjort något ont. Inte heller försökte de stoppa kejsarkulten genom att mörda kejsaren eller göra revolution, de visste ju att den som drar svärdet dör av det och att våld alltid skapar mer våld (och nog har historien visat att revolutioner alltid orsakar våldsuppror lång tid framåt). Att underordna sig överheten är att låta den göra vad den vill mot en, ont som gott, men inte slå tillbaka. Man skall förtrösta helt på Gud. Först då behöver man inte känna fruktan för överheten.

   Som sagt är Rom 13 kristna krigsförespråkares favorittext. Men texten handlar inte om krig. Tvärtom är det en text som skall motverka alla selotiska tankar på att använda våld. Och som sagt gör texten en klar skillnad mellan de kristna och överheten- ingenstans står det att kristna ens skall försöka att bli dem som bär svärdet. Är det då så att kristna, medan de själva är pacifister och inte använder våld, kan stödja krig och våld så länge det utförs av staten? Många kristna pacifister tänker faktiskt så, och amerikanska mennoniter har både stött Vietnam- och Irakkriget med hänvisning till Rom 13. Men en sådan logik går inte. Hur kan kristna som vägrar att döda någon tillåta att en organisation (armén) gör det i massiv skala? Det är fortfarande människor som dödas även när staten gör det. Och om vi kristna istället visar på att ondska kan utrotas utan krig, och att regimer kan störtas utan att använda våld, så kommer ingen vilja kriga längre. Men vi kan knappast mena att det som är förbjudet för oss i smått är förbjudet för staten i stort, för in den principen på något annat, exempelvis våldtäkt eller stöld. Om vi kristna står i livets tjänst kan vi varken tolerera att vi själva eller någon annan dödar.

   Svärdet i Rom 13:4 har inget med krig att göra. Det ord Paulus använder är machaira (macaira) vilket var ett slags kortsvärd. Det användes inte i krig (och inte för dödsstraff heller för den delen), då använde man långsvärd och andra vapen. Nej, macharia var ett ordningsmedel, det svärd som de romerska soldaterna använde när de supportrade publikaner och behöll lugnet i samhället. Det är själva symbolen för polisväsendet, dåtidens batonger.

   Rom 13 är inte en militaristisk text, utan en juridisk text. Även om staten ställer till med mycket elände (förföljelse, krig mm) så har den en roll som Guds tjänare i och med att många lagar stämmer överens med Guds lagar och att lugn och ordning skapas, om än inte fullständigt, tack vare poliser. Även om kristna inte skall delta i det (i 12:19 läser vi att kristna skall inte hämnas och straffa de onda utan lämna rum åt Guds vrede, i 13:4 står det att staten är en Guds tjänare för denna vrede) så skall vi underordna oss staten och bekänna den som inrättad av Gud. Om polisen vill sätta oss i fängelse även om vi är oskyldiga uppmanas vi att vända andra kinden till och inte försöka slita oss loss med våld. Guds vilja är då tydligen att vi skall vara Hans vittne i fängelset. Detta är den förtröstan till Gud som är nödvändig för underordning av överheten: att vad som än händer oss står vi under Guds beskydd. Staten må förfölja och döda oss, men den kan inte döda vår själ. Därför behöver vi inte frukta överheten, och inte göra revolution mot den heller. Den är nämligen insatt av Gud, det den gör mot oss sker enligt Hans vilja, därför kan den inte skada oss. Överheten är bara ett tomt skal, en livlös själ som bara har makt på grund av Gud. Därför kan Jesus så uppriktigt säga till Pilatus när han frågar Honom: ”Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?”

   ”Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån.” (Joh 19:11)